Nedräkningen har börjat...

Nu är det 10 dagar kvar i Sverige. Därefter Malaysia, Thailand... världen!
Jag längtar, Och jag dör av nervositet på samma gång. 4 månader är lång tid. Men det kan också gå fasligt fort...

Jag vet att vi har en del att fixa med innan 15 januari. Reseförsäkring, lite bokningar av boende, apoteksbesök osv, men ändå känns allt inom kontroll. Väskan är ju redan packad.

Natten till idag var vår sista natt i lägenheten. Tjejen som ska bo här under tiden ville gärna ha lägenheten redan imorgon, så från och med i kväll fram tills vi åker bor vi hos mina föräldrar.

Jag ser mig omkring i lägenheten och inser att jag kommer sakna den. Vårt fina lilla hem som varit mitt under det senaste året, och Jespers i över två år. Det känns som att åka ifrån en gammal vän, som funnits där för en dag ut och dag in. På återseende!


Just ja... kommer nu att övergå till att blogga på resdagboken.se. Där heter jag "Jouse". :)

Ibland blir det bara tokigt vol 2

Here I go again. Gissa vad jag gjorde imorse? Jo här kommer storyn...

Gick till jobbet som vanligt vid halv sex, jobbade på och vid halv nio ropas mitt namn ut i högtalaren, att jag ska bege mig till informationen, för där väntar telefonsamtal. "Jaha vad är det nu då?" tänker jag.

Det visar sig vara min sambo. En mycket stressad sådan.

"Du har låst in mig. Jag kommer inte ut ur lägenheten".

Jag fattar noll.

Han förklarar att eftersom jag låst säkerhetslåset (dvs "överlåset"... undre i vårt fall), som inte går att låsa upp inifrån utan nycklar...och hans nycklar olyckligtvis ligger kvar i min väska sedan gårdagens biobesök, så kommer han alltså inte ut ur sitt eget hem. Great! Han börjar vid detta ögonblick jobba om 20 minuter. Vad göra?

Jo klantarslet själv får gå med svansen mellan benen upp till högsta chefen, förklara läget, och be att få låna firmabilen. Åh vad han garvade!

"Är det okej om vi retas med dig ett par dagar?" garvade han... tur att man har en chef med humor :)

Nåväl, iväg i Maxibilen bär det... tur att jag bor nära... för att släppa lös min stackars sambo. Ja, så kan det gå... Och han som tjatat en miljon gånger på mig att inte låsa säkerhetslåset! Jag är inte bara klantig...dessutom har jag alzheimers. Ingen bra kombination.

Jul, jul...

Efter två dagars julfrossande i form av glögg, knäck, julpysslande och pyntande så kunde jag inte längta mer efter julen! Jag längtar verkligen efter att få umgås med familjen och Jesper, äta god julmat, se på Kalle och lyssna på julmusik. Ska dessutom försöka mig på att koka knäck... hrrm, hoppas det inte går som för Sunes pappa Rudolf i Sunes jul... herregud... mitt tips är att söka på "Julbaket" på You Tube och få ett riktigt gott skratt. Så hysteriskt roligt!


Rudolf: "Älskling, i år tar jag knäcken."
Karin: "På oss alla..."


Och därefter följer hysterin!

Små ord av kärlek

"Jag vill leva med dig"

sa han helt plötsligt, och jag tittade förvånat upp från mitt pappersletande.

"Ja, jag vill verkligen leva mitt liv med dig. Jag kan se oss om 40 år också, när du springer omkring och letar efter ett viktigt papper. Åh vad jag älskar dig".



Mitt hjärta smälte. (Tack för du lyser upp min värld Jesper.)

Jag vill aldrig bliva stur

Att bli vuxen är spännande och roligt. Att flytta hemifrån, börja ta ansvar över sitt eget liv är något de flesta längtar efter. Eller?

Att bli vuxen innebär ju också en hel del tråkiga och jobbiga saker. Jag får ångest bara jag tänker på ordet försäkring till exempel. Som att inte matlagning och räkningar var nog? Nej, då ska man ha koll på pensionsförsäkring, hemförsäkring, grupplivsförsäkring och Fan och hans moster. Finns det inte nån liten snäll tant man kan vända sig till som berättar hur man gör? Oberoende av alla försäkringsbolag som lovar en massa saker och låga avgifter hit eller dit.

Gaaah ibland vill man bara bli fem år igen, då ens största problem var att hitta matchande plastskor till Barbiedockans rosa klänning med paljetter på...

?

Ibland snurrar världen fortare än vad den borde. Ibland händer det så mycket att man inte riktigt orkar med. Denna höst har varit en sådan höst. Då allt helt enkelt blivit för mycket.

Men vi människor är ju så bra på att låtsas också. På att kämpa och ge sken av att allt är bra. Är det verkligen nyttigt? Man går till jobbet fast man har feber, man ler fast själen gråter och man är i ständig rörelse fast kroppen egentligen inte orkar.

Till slut så stupar man. En ångestattack, och sen är det liksom bara över. Krafterna är som bortspolade och det enda man förmår sig att göra är att gråta, sova, och gråta lite till. Sen att man dessutom får influensa på köpet kanske är lika bra. För då måste man ju vila. För en gångs skull.

Och egentligen, varför är det bara fysiska åkommor som får en att stanna upp? Måste man få influensa, bryta ett ben eller få halsfluss för att tillåta sig själv att säga Nej? Räcker det inte med ett sprucket hjärta, en skadad själ eller en hjärna som bara vill stänga av?

Vi måste bli bättre på att säga ifrån, så är det bara. För vad gör det om hundra år att vi stannade hemma en vecka från jobbet?

money money money

Idag har vi vaccinerat oss. Jäklar i min lilla låda vad dyrt det är. 1000 spänn kastades i väg, bara idag. Wooah hur ska detta sluta? :S

Ibland blir det bara tokigt

Så kom jag hem igår kväll, visserligen efter en supermysig kväll hos Jessica, men lite deppig eftersom vi ägnat sista timmen åt att diskutera allt som är negativt med vårt jobb. (Jag lovar, vissa kunder är bara ute efter att klaga, och trots att man har en proffessionell fasad så etsar det sig fast inombords).

Jag ville då bota min söndagsångest med lite god smoothie och en bra film med Jesper, men när ska jag ta av locket på ananaskonservburken så lyckas jag snitta upp ett djupt sår i höger pekfinger. Jag storbölar medan blodet vägrar sluta rinna, Jesper har panik eftersom han inte kan hitta plåster och allt är bara allmänt kaos. Men det löste sig till sist. Jesper hittade plåstrena i min nessecär (som jag glömt bort att jag lagt där), vi lyckas tillslut få stopp på blodflödet och kvällen blir ändå mysig framför en spännande Beckfilm.

Så kan det gå. Och idag känns det ändå helt ok att gå till jobbet...

Gryning

När man cyklar så tidigt som halv sex till jobbet känns det som om man är uppe mitt i natten. Himlen är stjärnklar, luften iskall och härom veckan såg jag en räv springa över en äng, i ett tappert försök att dölja sig i mörkret. Stackarn blev nog rädd när jag kom där med mitt åbäke till cykel och lyste på honom med lampan.

Ändå tycker jag att det är skönt att börja klockan sex. Man får jobba snabbt och ifred, inga kunder som vill ha hjälp, och framför allt får man sluta tidigt. Så nu har jag hela eftermiddagen på mig att göra vad jag vill. Måste städa...

Frukostmöte

Jesper vann filmfejden i måndags, vilket innebär att jag har en film innestående. Mohaha!

En mysig ledig dag igår, var det. Svampplockning med mamma och sedan middag hos Lina i Bro. Tur att jag hade bil... Bro är ju annars helt hysteriskt jobbigt att ta sig till från Norrort.

Jag har också tagit mitt "umgåsande" med vänner till en lite vuxnare nivå. Vi träffas och äter frukost. Det var jag som startade trenden i och med min brunch, och efter det har inte bara jag, utan flera vänner, träffats och ätit frukost ihop. (Dvs att man faktiskt åker över till varandra på morgonen, inte vaknar hos varandra, bakis, efter en fyllekväll) Vuxenpoäng! :)

Nu ska jag och Åsa bege oss iväg till Sofia... och by the way har min syster tagit körkort!! Jag är så stolt och glad!

Oense

Varför är man som sambos aldrig sugen på att titta på samma sorts film samtidigt? När jag är sugen på något lättsmält och trevligt är inte Jesper det, och ikväll ville han kolla på tecknat medan jag föredrog Beck. Nåväl, det är väl det som är charmen med att bo ihop. Man kompletterar varann.

Ny vecka

Jaha då var det måndag igen då. Visserligen skönt med sovmorgon till klockan ett, men ändå... usch vad de lediga helgerna rusar iväg!

Helgen var verkligen välbehövligt skön efter en ganska så konstig vecka. Både med totala bottennapp och härliga höjdpunkter. Saker från det förflutna poppade upp med mer eller mindre obehagliga överraskningar, näsan var snuvig och halsen gjorde ont. Men jag hann också vara med om en hel del trevligt. Jag och Jesper firade 4 år tillsammans, jag blev sminkad av Make Up Store på Åhléns, träffade Lina för en välbehövlig pratstund, såg Sound of Music med mamma och systern på Göta Lejon, åt tapas med tjejerna, picnicade i Drottningholm och fikade med ansikten man ser alldeles för sällan. Dessutom fick jag DubbelBingo (både hörn och rad) på BingoLotto-kvällen hos Jessica igår. Flyt!

Så nu väntar en ny vecka med mycket jobb och massor att planera. Måste träna inför resan känner jag. Annars kommer min kropp aldrig klara av att leva ryggsäcksliv i 4 månader. Gud, det börjar dra ihop sig för vaccinering snart... och reseförsäkring, och hitta någon som kan hyra lägenheten och... gaah inte undra på att man inte kan sova på nätterna! :P

?

Jag mår illa. Jag blir så trött. Det droppas citat, låttexter och svängs med fina ord och välkomponerande meningar. Men sen då? Bakom allt dravel? Vad gömmer sig där? Där gömmer sig någon som jag för längesedan gav upp hoppet om. Som jag försökt ge nya chanser hela tiden, tyckt synd om, förlåtit, men ändå, i slutändan, blivit sviken av. Om och om igen. Till slut kommer man till en punkt då man inte orkar mer. Då man drämmer iväg något elakt, som man inte borde sagt, men som kom rakt ur hjärtat.





Det var som om världen rasade under mina fötter. Allt det jag trott på bara vände mig ryggen. Och jag erkänner, jag är inte starkare idag. Men jag kan se på det med andra ögon. Se det patetiska som gömmer sig bakom alla dessa ord. Som Den elaka styvmodern på maskerad. I Jesus kläder. Vem är det du försöker lura?

Måndag

Ikväll får jag tillbaka min mobiltelefon... bara några timmar kvar! Ska ändå jobba mellan 13 och 21, och det är totalt mobilförbud i "Big Brother-huset", som jag så käckt kallar min arbetsplats.

Imorgon ska jag få lära mig hur man sminkar sig. På riktigt. Jag fick en sminkkurs på Make Up Store av mina sötnosar på jobbet i 20-årspresent, och den ska utnyttjas imorgon. Jag kanske får en total AHA-upplevelse och inser att "Herregud! Har jag gått runt i alla dessa år och sett ut så här?!" Så nu ska det bli ordning och reda på fejset.

Igår kväll satt tre tjejer i 20-års åldern bänkade framför TV:n med snickers och ostkrokar (=ostbågar... måste skriva så att Övikstjejer som Anna förstår...) och spelade Bingo Lotto. Så numera utser jag mig, Jessica och Anna till förtidspensionärer. Vart var det nu jag ställde min rullator?

"Hej du har kommit till IQ-svar som tillhör..."

Jag mitt klantiga as lyckades glömma min mobil i Jespers pappas bil igår kväll. Så nu ligger den avstängd någonstans i Saltsjöbaden. Vill ni kontakta mig gör ni det antingen genom min personliga sekreterare (som jag inte anställt än...), Jespers mobil eller också väntar ni till söndagkväll. Gaaahh! Jag blir tokig! Gillar inte att vara icke available. Särskilt inte eftersom vi inte har någon hemtelefon.

Nu ska vi äta tacos och kolla på film. Behöver lite lugn och ro efter ett mördarpass med halsont och snuvig näsa på jobbet. Ska bara snyta ut min hjärna först.

Bakläxa!

Det är så ironiskt. I ett av de första inläggen jag puplicerade här på Blogspot lovade jag, i princip, att inte blogga lika sporadiskt som jag gjorde i min förra blogg, på blogg.se. Men! Jag har ju inte förändrats ett dugg. Jag tröttnade. Så som jag brukar tröttna på saker jag sysselsätter mig med. Som träning tex. Vilket skämt! Ena månaden är jag ute och springer och styrketränar flera gånger i veckan, kombinerat med nyttig mat och godisförbud. Andra månaden är jag en total katastrof. Då jag mycket hellre kollar på TV och käkar godis. Periodare? Å jo. När det gäller bloggen får jag väl helt enkelt skylla på jobbet, FaceBook eller mina fantastiska polare som jag hellre hänger med än delar med mig av tankar och känslor i en blogg. Här blir allt så krystat. Tangenter kan aldrig ersätta kroppsspråk, ett par ögons djup eller en förstående blick från en som verkligen lyssnar.

But here I go again! Och bloggar. Kanske ska uppdatera er lite? Jobbar på som vanligt, fast nu med mer ansvar och inflytande. Ringen glittar på fingret och gör mig barnsligt lycklig så fort jag får en glimt av den. Att en runt metallpryl återigen kan förvandla mig till en fnittrig och nykär liten flicka. Och Sverige lär sakna oss i vår. Iallafall mamma. Den 15 januari går planet ner till Kuala Lunpur, och vi kommer inte hem igen förrän 14 maj. Då har vi skaffat oss minnen från Vietnam, Cambodja, Malaysia, Thailand, Australien, Fijiöarna och Los Angeles. Det bubblar i mig så mycket att jag vill hoppa, jubla och krama alla i hela världen på en gång! VI SKA ÅKA JORDEN RUNT!!!!

Nu ska jag återgå till mitt "umgåsande" med Åsa. Kolla vem som kommer vidare i Idol, äta lite mer choklad och dricka lite mer te.

På återseende! (Ska iallafall försöka...)

Lördag

Skönt med sovmorgon på en lördag! Jobbar 12-20 idag, vilket innebär 100% OB hela dagen! Därför känns det helt klart värt det.

Nu har skatteåterbäringen kommit också. Äntligen! Nu har jag 3600 kr att inreda vårt hem för. Kommer räcka en bit på vägen iallafall. Lovely!

10-19

Fick massor gjort i helgen, men ändå tog den slut så fort. Så fort. Cyklar till jobbet om tio minuter, jobbar mitt absoluta hat-pass idag: 10-19. Visst, det blir ju åtta timmars arbetsdag, om man räknar bort en timmes rast, men då är jag mycket hellre där från 7-16, eller 8-17. Jag menar, 10-19, det blir ingen direkt sovmorgon och när man kommer hem vid halv åtta har ju hela eftermiddagen och halva kvällen gått. Det blir middag och sedan stupa i säng. Kul. Verlkligen.

Back to business

Hemma igen, från ett soligt och fantastiskt Spanien, till ett faktiskt soligt Sverige också. Kanske inte idag, men igår var det ju pangväder. Direkt till stranden med Jesper för att förlänga semesterkänslan. Idag gör det ingenting att det är grått, börjar ändå jobba om en timme. Första dagen efter semestern. Känns lite segt, men som Nelly Furtado sjunger "all good things come to an end". Är väl bara att bita i det sura äpplet och köra igång. Känns ändå helt ok.

En summering av Spanienresan kommer lite senare, men för att sammanfatta den kort: Varm som sjutton, lite galen och verkligen välbehövlig!

Myggjävlar

Sitter hemma hos Åsa i hennes freeescha Solnalägenhet och dricker vin. Snart ska vi till en bar vid det trevliga namnet Rabarber. Somrigt!

Spenderade natten i tält ute i skärgården med Jesper, hans pappa och pappans kvinna. (Flickvän låter så dumt när de är 50+). Mycket mysigt, förutom de förbannade smådjävlarna till mygg. Jag har fått så groteskt stora och hysteriskt många myggbett på främst låren och rumpan att de ser ut som något slags underliga (och extremt osexiga) celluliter. Snyggt! Inte.

Nåväl. Det är ju iallafall sommar och på lördag drar jag till La España!