To hot?

"Mår du bra temperaturmässigt?"





(Istället för att fråga, "Fryser du?" eller dylikt. Jag ska då alltid krångla till det...)

Dagens visdomsord:

Cykla aldrig hem med en pumptvål du nyss köpt. Det kan resultera i att matkassen du hängt på styret slår i cyklen så att det går hål i påsen och själva pumpen på tvålen går av. Du upptäcker dock detta när du kommer hem och ska använda den nya tvålen, som naturligtvis är alldeles värdelös eftersom du måste hälla ut tvålen ur flaskan istället. Gör bara inte så. Snälla.

Järfälla?

Ibland är jag bara löjligt förvirrad. Skulle idag försöka förklara för min kära mor som jag hälsade på idag, Mors Dag till ära, och min syster och hennes kompis Maria var familjen X eventuellt skulle flytta, och så här lät det:

Jag: "Dom ska flytta till Järfälla"
Maria: "Men där bor ju jag!"
Jag: "Neeej vänta, inte Järfälla... det ligger åt andra hållet..."
(Övriga personer gissar på olika kommuner i Stockholms län)
Jag: "Mamma, vad det hette den där kommunen min gamla klasskompis S flyttade till?"
Mamma: "Åkersberga?"
Jag: "Jaa.. asså det ligger typ vid Åkersberga... och det låter som det första stället jag sa, men som jag inte kommer ihåg vad det heter nu..."
Maria: "Järfälla?"
Jag: "Ja.. det låter typ som Järfälla..."


Saken är den att när jag nu frågade min vän i familjen X nu, så var det definitivt inte Järfälla. Inte en bokstav rätt. Men men... :)

Den där Anna

Jag har gått och skaffat mig en idol. Anna heter hon och är, hör och häpna, faktiskt någon procent knasigare än vad jag själv är. De senaste två dagarna har hon lyckats droppa två helt underbara citat som jag bara måste dela med mig av:

Citat 1.
Anna och jag sitter halvt döda i lunchrummet på Maxi, klockan är sju på kvällen, och vi är helt slut och hyperfnittriga. Anna får något klurigt i blicken och säger sedan:
- Man kallar folk för babian alldeles för sällan. Babian är ju ett gulligt ord. Josse, kan inte vi börja kalla folk för babian lite oftare?
Jag: (Oförmögen att svara eftersom jag ligger dubbelvikt över bordet och asgarvar)


Citat 2.
Igår kväll drog jag med Anna på Rudbecks musikklassers årliga vårshow. (En för övrigt helt fantaaaastisk show), och innan konserten börjar berättar jag för Anna om incidenten med blåvalen som inträffade för drygt ett år sedan. Jag avslutar historien med att berätta att trots att jag hört hel fel angående längden på blåvalen så är det faktiskt sant att den har ett hjärta lika stort som en personbil och att en människa kan simma i deras aorta. Efter en stund säger Anna:
- Du Josse, man borde göra ett vattenland inuti en blåval! Aortan kan vara vattenrutschkana... ja blodet är ju vattnet såklart, och hjärtat kan vara en... en hoppborg!
Därefter spinner vi vidare så långt det bara tills publiken runt oss förmodligen tycker vi är äckligast i världen.

Men hon är iallafall toppen, den där Anna.

Borden måsten och tvång

Jag har en lista på saker jag verkligen måste göra, men som jag alltid glömmer bort att göra:

- Bränna ner alla bilder jag har på datorn på CD-skivor och framkalla, så att de inte försvinner om datorn kraschar. (Något jag fick fetångra att jag inte gjorde i höstas då vår data kraschade och alla bilder jag någonsin fotat med digitalkamera försvann. Inklusive mina studentbilder...)

- Gå med i facket.

- Köpa nya hörsnäckor till min Ipod så att den inte behöver ligga i en byrålåda och ruttna.

- Göra om sovrummet. Var är min inspiration??!





Sådär ja, nu har jag tillochmed outat mina måsten offentligt, så nu antar jag att det inte finns någon återvändo...

Drömtydare, någon?

Jag drömmer så konstigt om nätterna att jag vaknar alldeles livrädd och kallsvettig.

Igår natt blev jag jagad av vrålhungrig Tyrannosaurus Rex samtidigt som en massa tornados hotade att blåsa iväg med mig.

Och i natt drömde jag att döda, ruttna människor började krypa ut ur speglarna hemma hos mig. Freaky.

Paranoia

"Jag blir så sjukt deprimerad av att läsa nyhetstidningar... Då får jag bara reda på ytterligare sätt som jag kan dö på."






mitt svar på varför jag hellre läser Veckorevyn än Expressen.

En galet rolig dag. Helt enkelt.

Trots att vädergudarna bestämde sig för att ösa ner allt vatten de någonsin samlat på sig i lördags så vart det en riktigt lyckad dag. Vi samlades hemma hos Anna och spelade spel (ingen kunde en enda fråga på TP...) och sedan, när vädret sprack upp promenerade vi ner till Edsviken för kubb, femkamp och grillning. Det var hysteriskt roligt. CJ jonglerade med kubbträn och fick ett i huvudet (därav jacket i pannan), vårt lag "Luxury Tuborg" var skitdåliga på femkamp och Nathalie och Christoffer badade. Helt galet. Kvällen avslutades med att några av oss åkte hem till CJ och körde"Jag har Aldrig", och sedan blev det utgång. Minns väl skapligt mycket... :)

Här nedan kommer ett litet axplock av bilderna:



1. Maria och jag. 2. Trivial Pursuit. "Vaaa vad var frågan?!" 3. Anna och Maria. Sötast på jorden. 4. Jag och supergulliga Jessica. 5. Elin, vacker som få. 6. Matilda, hjärtat. 7. Elisabeth, en riktig sköning. 8. Team Luxury Tuborg. 9. Team 6-1 (eller nåt). 10. Team Carl Johans Slavar (hahahahah) 11. Förfestar-Anna! 12. Annie Lee och jag. (Hon har världens coolaste namn...) 13. Jag och Jessica. Något dragna... 14. Jag har precis ramlat av stolen... hrrm... 15. Me and Mr CJ on the pendeltåååg. 16. För de har blommor i sitt hår...! 17. En till tågbild.


Skulle LÄTT göra om denna dag igen! Lätt.

Let the sunshine in!

Morgondagen blir härlig! Jag hoppas och ber för fint väder för det blir grillning, kubb och brännboll i Hagaparken med några jobbarkompisar. Utgång senare på kvällen. En heldag med andra ord! Synd bara att man är så sjukt beroende av vädret här uppe i Norden...

Har varit på ett fantastiskt bra humör idag. Kanske för att jag är så kär...

Peptalk me, please

Har nyss kommit hem från en trevlig shoppingrunda med Jessica. Få saker får mig att bli så lyrisk som shopping. Dagens fynd: En svart kjol med knappar på framsidan som jag har som "paperbag waist", en denimklänning med hängslen (funderar på att sy på fickor på framsidan...), en supersöt rockigt rutig kortärmad skjorta och ett par svarta strumpbyxor. Hoppas kunna lägga upp lite bilder snart...

Apropå gårdagens inlägg. Efter en härlig promenad där jag rensade tankarna och ett peptalk på telefon med Åsa (hon är oslagbar när det gäller peptalks... vår relation är lite som Mirandas och Carries i Sex&theCity. Hon är den supercoola Miranda med goda råd och jag är den smått neurotiska Carrie som tycks fundera way too much), så gick jag till jobbet, sökte upp min chef och berättade som jag kände. Att jag kört fast. Att jag kände mig otillräcklig. Jag var hysteriskt nervös, men han gav mig precis den vägledning jag behövde. Och avslutade med ett "Det är bara att hojta till!" Ja, så nu ska jag göra det. Om det dyker upp någon mer dum fråga ska jag ställa den. För jag förlorar bara allt på att vara destruktiv. Jag ogillar verkligen destruktivitet. Att göra något åt saker och ting är mer min grej. (Även om det krävs en liten push från min Miranda för att jag ska fatta det...)

Ilsk

Det är något seriöst fel på vår dator. Jesper kommer gå i taket. Och jag håller på att bli galen. #"@*~~#¤ teknik alltså!!!! Jag skrev ner ett blogginlägg på Word igår som jag skulle skriva av här, men eftersom vår dator är totalt dum i huvet så går det ju inte. Aaarrggghh.

Och jag som dessutom jobbar 13-21 idag. Världshistoriens i särklass sämsta tid. Jag har alltid extrem ångest på onsdags förmiddagarna. Inte bara för arbetstiden, utan för arbetsuppgiften. Under tre timmar varje onsdag jobbar jag med glutenfritt (mitt ansvarsområde) och sedan med Hälsa&Skönhet. Det förstnämnda ger mig sådan ångest att det inte är klokt åt det. Jag känner mig vilse, vet inte vad jag ska göra och jag vill bara att de timmarna ska rusa förbi, så att jag knappt märker att de existerar. Det enda jag gör, i princip, är att beställa hem varor, fronta och göra snyggt, vilket egentligen inte är ett dugg svårt. Jag bara förstorar upp allting. Jag har miljoner dumma frågor jag inte vågar ställa. Jag känner alltid att det jag gör inte räcker till. Och när jag kommer med en idé känner jag mig visserligen aldrig motarbetad, men saken är den att det händer ju ingenting. Jag får liksom inte den respons jag behöver. Samtidigt vågar jag ju inte ta mig allt för stor frihet för då kanske jag gör värsta misstaget och... suck, ni hör ju hur jag låter. Ångest är en stor del av min vardag. Jag analyserar allt jag säger, allt jag gör, allt jag inte säger och allt jag inte gör. Jag kan älta en grej jag gjort i ett halvår. Minst. Tänka på det flera flera gånger om dagen och drabbas av panik. Och det är alltid skitsaker. Jag vet inte vad jag ska göra.. jag vill bara sluta grubbla någon gång. Jag vill hoppa ut ur min hjärna en liten stund, ibland. För att få lite andrum.


Och jag ställer alltid samma fråga till mig själv: Är det värt det?

En fristad

Sitter hemma hos mamma och pappa och bloggar. Trivs verkligen bra här. Det är massor av folk som kommer och går hela tiden, man hör alltid någon som pratar, skrattar, slamrar med något eller sjunger. Det har aldrig varit några hämningar här. Man får vara precis som man vill. En trygg tillvaro. Det är tråkigt att jag inte hinner åka hit oftare. Jobbet tar mycket tid, och alla vardagssysslor. Men den senaste perioden har jag skämt bort mig själv med mycket familje-tid. Jag, mamma och Jesper träffades ju för lunch i torsdags, i fredags kväll var det middag hos mamma och pappa, igår hälsade jag på här, och idag. Det är ju så mysigt.

Jag, en lögnare?

Jag är verkligen hysteriskt dålig på att ljuga. Jag får dåligt samvete när jag ljuger utan att ens veta om att jag ljuger. Episoden jag nu ska dela med mig av utspelade sig i trean på gymnasiet då jag gick en kurs i etologi (läran om djurs beteende). Vi såg på en video om havets däggdjur, däribland blåvalen, och på något sätt slog det slint i både hjärna och öron på mig när jag uppfattade det som att blåvalen inte bara hade ett hjärta lika stort som en personbil, och att en människa kan simma i deras aorta, utan också att den kan bli uppemot 300 meter lång! Superexalterad tog jag med mig min nya kunskap till matsalen där jag delade med mig av den till mina närmaste vänninor. De i sin tur blev mäkta imponerade! Vi förstod inte riktigt vidden av det. "300 meter! Det är ju större än eiffeltornet!" "Det är ju 3 gånger Fritt Fall på Gröna Lund!" Historien slutar inte så här gott, utan tog en annan form då jag kom hem till min pojkvän.

"Älskling... förlåt men jag tror inte på det där"
" Joo men det är SANT! Dom sa det på filmen. Hallå, är det inte coolt?"
"Men... du måste hört fel... jag måste kolla upp det här..."

Han googlade blåvalen och när vi hittade en pålitlig hemsida höll min värld på att rasa samman. Där stod det, svart på vitt, att den största blåval som påträffats hade varit 39 meter lång. Jag kände mig som en bov. I was nothing but a lier. Jag skämdes som en nakenbadare på fel strand.

Nåväl, nu var det bara att ta tjuren vid hornen och berätta sanningen. Dagen därpå kom jag skamsen till skolan, med sänkt huvud och tårar i ögonen och sa till mina vänninor att jag hade något viktigt att berätta. De blev oroliga och undrade vad som hänt. "Jag har ljugit..." lyckades jag klämma fram. "Fast inte med flit... jag hörde fel... och *stor snyftning* BLÅVALEN KAN BARA BLI 39 METER!" Hur de reagerade? De skrattade hjärligt, kramade om mig och sa att jag var helt outstanding gullig som sett så orolig ut. "Synd... jag som tyckte det hade vart rätt coolt.." sa Åsa. Jag håller med. MEN, det där med att deras hjärtan är lika stora som personbilar och att en människa kan simma i deras aorta, det är faktiskt inget annat än ren och skär sanning.

Jag gjorde det!

Städade alltså. I tre timmar! Jag har diskat, tvättat, skurat toaletten, handfatet och badkaret (fy satan för kalkavlagringar!), dammat alla ytor, dammsugit, skurat golven, tvättat speglarna, skrubbat spisen och micron... You name it. Det enda jag sparade var dammsugning av hall och sovrum till Herrn i huset som spelar innebandy just nu. Känner mig ändå inte så trött. Ser fram emot en mysig kväll med min sambo i vår just nu riktigt rena och fina lägenhet. Ahh härliga känsla! Imorrn ska jag bara slänga alla källsorteringssopor och sen får det vara nog för ett tag framöver.

Måndagen ser ut såhär: Först, en lång härlig sovmorgon, sedan lunch med Jessica. Därefter ett besök på ungdomsmottagningen (för jag kan inte för mitt liv hitta mitt minipiller-recept, har vänt upp och ner på hela lägenheten) och när det är klart ska jag ta en vända i Väsby Centrum för att kolla läget. Sen jag var där sist har det tillkommit en övervåning (!) och flera roliga butiker. Kanske blir det lite shopping :) Ska sedan hem till föräldrarna och umgås med dem.

På kvällen blir det studentskiva med Maria och Anna. Det är Marias systers studentskiva och det är maskeradtema. Nu när vi är gamla och grå har vi ingen som helst fantasi. Förslag, någon? Först var det meningen att Maria och systern skulle vara pirater, och att jag och Anna skulle vara Shrek och Åsnan (gissa vem som skulle vara vem..? JAG = ÅSNAN SÅKLART hahaha!), men Anna hittade inte sina Shrek-öron. Därefter har vi bollat mellan gamla tanter, jultomtar, påskkärringar, hulahula-tjejer och män. För att sedan i princip bestämma oss för prinsessor. Jag vet, skittråkigt, men vi hinner inget annat. Det är bara att damma av prinsesskronan från utklädningslådan i föräldrahemmet och köra. Vi får nog en kul kväll vilket som!

Ge en hjälpande hand!

Igår när jag jobbade blev jag mycket irriterad. Jag kom gående med en bur som jag precis lastat av alla varor på, och var på väg med alla tomkartonger och annat skräp till lagret. Halvvägs hör jag ett brak, och då har alla mina kartonger åkt ut över hela golvet i den stora gången. Febrilt börjar jag flytta på alla kartonger, jag inser ju att jag står i vägen, men tydligen inte tillräckligt snabbt för bakom mig hör jag ett gällt "Ursäkta!!??". Jag vänder mig, ler, och frågar med min lenaste röst vad jag kan hjälpa till med. "JAG VILL KOMMA FRAAAM" utstöter en tjock kvinna, ägare till rösten, och puffar på med vagnen. Jag blir tvärsur. Med min ännu lenare röst berättar jag för Djävulen Själv att jag nyss råkat ha ut alla kartonger på golvet, men att jag gör mitt allra bästa för att skynda mig att ta bort dem. Förlåt! Kvinnan utstöter då ett kaxigt "De ä lungt!" och kör över alla kartonger och går vidare. Hade jag varit civilklädd hade jag frågat lika kaxigt tillbaka att om det nu var så bråttom, varför hjälpte hon inte mig? Nej för att det gör man inte i Sverige. Vi är så förbannat dåliga på att hjälpa varandra så att det är pinsamt. Nej man får klara sig själv. "Skyll dig själv!" brukar det låta. Jag menar, hur många släpper allt de har för händer för att ge en medvetslös uteliggare mun mot mun metoden? Eller om någons matkasse går sönder på bussen, är det någon som INTE låtsas att de inte ser och hjälper den stackaren?! Nej, det är bara Jag Jag Jag som gäller. Så idag på jobbet såg jag hur en kunds påse med champinjoner gick sönder och åkte ut över golvet. Visst, jag var i tjänst, men jag hade ju inte behövt reagera. Men det gjorde jag! Och han blev så tacksam. Tänk på det, gott folk, att en vacker dag är det Du som står där med tårna i råttfällan och ingen ser. Så om en börjar hjälpa sina medmänniskor, så kanske det sprider sig som en löpeld...




ps. Jag ORKAR inte städa idag heller. Fick jobba över och är helt slut. Kanske att jag städar senare ikväll...
ps. 2 HUR KUNDE DE F*CKING TOMTARNA FRÅN UKRAINA KOMMA TVÅA??!?!?! Det är bortom all min förståelse, och enligt min personliga åsikt borde de ha diskvalificerats redan innan de klev upp på scen...

Ge mig maaat!

Det vart ingen städning... men väl en god gärning för en kollega. Jag har ju fortfarande morgondagen på mig, hrrrm...

Väntar på att Jesper inte bara ska bli klar med middagen utan överhuvudtaget börja med den. Det är hans tur idag. Jag måste också få sitta i soffan/blogga eller göra vad 17 jag vill, medan han gör sin plikt i hemmet. Hur ofta står inte maten klar på bordet när han kommer hem? (Jag vet, jag veeet jag ska inte behöva försvara mig själv men ändå - stackarn... Åjo han klarar sig... det blir bra...)

OOoAAAAHHH vad jag är HUNGRIG dessutom! Som en varg. Dessvärre är det som finns inom räckhåll kakor, ostbollar (till ikväll) och glass. Livsfarligt med andra ord. Men kakorna var jag ju bara tvungen att köpa hem eftersom de var en nyhet på glutenfritt-fronten. (Måste ju kunna rekommendera dem till kunderna) Och ikväll är det ju dessutom Melodifestivalen så ostbollarna var givna. Och glassen... ja... den hade vi bara hemma...

Nåväl. Ska sätta lite eld i baken på min käre sambo som tar a l l t i d i v ä r l d e n på sig att sätta igång. Tålamod Josse. Tååååålamod!

Lördag

Jaha så sitter man här halv åtta en lördagsmorgon och ska snart iväg till jobbet. Suck. Villintevillintevillinte... Slutar iförsig tre idag, och då tänkte jag åka hem och städa. Det måste verkligen bli gjort! Har skjutit upp det alldeles för länge nu... Skärpning Josse. Är ledig måndag-tisdag och då har jag ingen som helst lust att städa. Då vill jag göra roliga saker. Bättre att få städningen avklarad idag då... eller imorrn.

Vi får se.

Working nine to five...

... är något jag föredrar framför tex. 10-19.

Ska snart hem till mamma o pappa och äta middag. Är så skönt att bli bortskämd sådär emellanåt, slippa laga mat, bli bjuden på världens godaste.

Åsa, den stackars kraken, har fått vattkoppor. Vattkoppor hade jag när jag var fem. Stackars lilla, lilla älskade. Hoppas vår mysmåndag blir av ändå...

Nepp, nu får det vara nog här. Ska hinna plattånga håret innan tåget går... (var skitnära på att skriva plattånga tåget innan håret går...) Jag vet, det är dålig fredagshumor. Och jag som inte ens är ledig i helgen... God, have mercy on my soul.

Skvallrets sötma

Tillåt mig att kasta huvudet bakåt och skratta. Högt och länge.



MOHAHAAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAA!

Inspiration

Jag och Jesper har nyss tittat på två avsnitt av RoomService. Man blir så inspirerad! Jag vill göra om vårt sovrum och hallen NU! Men jag har liksom fastnat på vägen. Jag vet inte riktigt hur jag vill ha det- eller hur jag ska komma dit. Jag tänker nog vänta till efter sommaren på skatteåterbäringen kommer, och använda de pengarna till att renovera. Härligt!

Det var hus mysigt som helst i Ulriksdals slottsträdgård på växthusets café. Bosse Rappne var där idag igen och filmade, det kanske inte bara är en slump att han varit där de två gånger jag varit där, utan att han ofta gör repotage därifrån.

Ikväll ska jag och Jesper på bio och se SpiderMan 3. Hur coolt som helst!

Ledig dag

Så skönt att vara ledig idag. Jag fick två förfrågningar från kollegor som ville byta bort sin arbetsdag idag, men det ordnade sig utan att jag behövde hoppa in. Så skönt. Man måste få vara helt ledig emellanåt. Och jag är stolt över mig själv att jag lärt mig säga Nej ibland.

Idag ska jag, Jesper och mamma äta lunch vid Ulriksdals växthus. En jättemysig restaurang mitt bland alla blommor där det serveras vegetarisk buffé, allt är verkligen hur gott som helst! Anekdot: Förra gången jag och mamma var där var Martin Timell och Bosse Rappne där och spelade in en episod till Äntligen Hemma. Coolt va?

Ville så gärna hinna träffa min käre vän Åsa idag också, men vi lär gå om varandra. Åsa, jag vet att du läser detta - vad sägs om en supermysdag på måndag? Vi kan baka en kladdkaka och sitta i solen (om det är vackert väder) och rå om varandra!

Nåväl, time to makeup. Mamma kommer med familjens nya bil och hämtar upp oss om tio minuter. Då ska jag passa på att köra. :)




Dagens plus: Melodifestivalen på lördag! Heja Heja mina idoler The Ark!

Dagens minus: Träningsverk OCH mensvärk. Håhå jaja.

Mörkblått is the shit!

Häromdagen hände en lite komisk grej på jobbet. Jag satt i trädgårdskassan på Maxi för att lösa av en tjej som skulle på lunch då det kom instapplandes en äldre man på kryckor på Trädgårdsavdelningen. Han bad min kollega om hjälp och vi gick båda dit för att se vad det var han ville. Mannen står och väljer mellan två sittdynor och frågar min kollega om de har samma kvalitét.
Kollega: Ja, det är samma dyna, fast med olika tyger.
Man: Jaha... jag skulle vilja provsitta den här. (Drar ut en dyna från hyllan)
Kollega: Det där är exakt samma dyna som finns på sittgruppen där borta...
Man: Men den är ju inte mörkblå! Jag vill ha en mörkblå.
Kollega: Tyvärr, men det finns inga mörkblå dynor i den här serien. Den här är svart. (pekar på den som mannen håller i)
Man: Men den här då, är den mörkblå då?
Kollega: Nej det är samma... den är svart. Tyvärr.
Man: Ok... men är du helt säker på att den inte är mörkblå??!
Kollega: Ja... det finns tyvärr inga mörkblå kuddar i den här serien...
Mannen ser väldigt konfunderad ut. Därefter lägger han av världens brakskit och går sedan därifrån. Nöden har ingen lag, eller vadå?



Plus just nu: Min provanställning har gått ut och jag är fast anställd!
Minus: Jag kan inte någonstans hitta mitt minipiller-recept och, pillrerna är snart slut...paniik!

Monday

Måndag morgon. Förmodligen är det inte bara jag som sitter här och har lite smått ångest över att helgen är över. Förmodligen inte. Visserligen har jag tur om man jämför med andra. Varannan måndag (efter en ledig helg) jobbar jag 10-19, vilket innebär sovmorgon, och varannan är jag ledig. (Då har jag å andra sidan jobbat hela helgen...) Denna vecka blir tuff. Troligen sju arbetsdagar, långa dagar dessutom. Men men... kan ändå vara glad att det varit en riktigt trevlig helg. Fest i fredags, mysig heldag med Jesper i lördags, och promenad igår morse med en kompis och kubb igår kväll med ett roligt gäng. Passade också på att sitta på balkongen igår och sola mig lite. Tur att jag gjorde det, för idag faller regnet över Sollentuna.

Ha en riktigt bra dag!

Slappa vs festa

Boringboringboringboringboringboringboringboringboring osv. Jag som skulle gått på bio med min sambo ikväll. På SpiderMan 3. Men det fanns bara kassa platser kvar. Och man betalar inte 90 spänn för att få sitta längst fram i vänstra hörnet av salongen. Det gör man bara inte. Det är bortom mina principer. (kej rå, jag är way too snål)

Jag måste kanske inse att bara för att det är lördagkväll så måste man inte hitta på något extravagant som att klä upp sig till tänderna och mingla med tjejkompisarna i stan, eller för den delen äta på restaurang, gå på bio ja vad som helst. Man måste faktiskt inte det. Jag tror jag ska spenderna resten av min lördagkväll mellan lakanet och täcket med en bra bok. Låter inte det som en utomordentlig idé?



ps. jag är kär. Som f*n. Jesper heter han. (för er som inte visste...)

Partyfredag

Var på fest igår i Bro. Som i Upplands Bro. Ett projekt i sig att bara ta sig dit, men resan var lätt värd mödan. (Mitt lata jag föredrar att kunna ta mig tio minuter med cykel dit jag ska, för jag hatar att åka kollektivt...) Jag hade hur som helst riktigt, riktigt kul och vi var ett glatt och taggat gäng som firade in min kusin Linas 20-årsdag. Ett STORT grattis! Här kommer bildbevisen:


(1: Daniel, jag och Jannike käkar pastasallad. 2: Jag och födelsedagsbarnet herself!)


(3: Söta Emma med de blå ögonen. 4: Daniel och jag. Taggade?)


(5: Ellie och Lina. 6:"Jag älskar Maja min Maja, min bitska lilla piraja..")


Ja. Vi hade kul. Feting kul!

Snart sommar!

Jag blir så lycklig av fint väder! Det känns som att sommaren är på intågande :)

5 superbra grejer med sommaren:
¤ Glass! Och jordgubbar! Och allt annat gott som man äter massor av på sommaren.
¤ Att cykla. Det är så härligt att ta sig fram fort på en cykel. Dessutom miljövänligt och hälsosamt!
¤ Utehäng. Kubb, brännboll, picknick eller bara sitta på en brygga och finnas till.
¤ Alla fina sommarkläder och skor.
¤ Ljuset. Allt känns liksom lättare...


5 mindre bra grejer med sommaren:
¤ Mygg, getingar, flugor och diverse andra irriterande flygfän
¤ Fästingar! Hua jag ryyyyser!
¤ Att man kanske äter lite för mycket glass... hrrm..
¤ Att man måste jobba fast det är sommar. (fast det är ju inte sommarens fel, egentligen)
¤Att den är alldeles, alldeles för kort...


Nu ska jag äta middag och sen blir det lång cykeltur med Jesper och parkhäng med lite folk. Nice!

Mitt liv. Just nu.

Skrev ett inlägg för cirkus 20 minuter sen, men kom fram efter en del övervägande att det var alldeles för trist och intetsägande för att få vara kvar. Radera-knappen nästa.

Som vi alla vet innehåller livet både upp och ner-gångar. För ett år sedan hade jag ett av mitt livs största kriser. För bara ett år sedan var jag trasig, vilse och olycklig. Det är egentligen bara 365 dagar sedan. Det låter inte mycket, men mycket kan hända på så kort tid. Det är också nästan ett år sedan jag tog studenten. Bara en månad kvar lite drygt. Då var jag iallafall lycklig. Om än mycket vilse och trasig, så var jag ändå glad. Stolt. Just den dagen var jag glad.

Sommaren som följde var väl inte så där jättekul, kan jag inte påstå. Jag var stressad över framtiden, jag kan kalla det ångest, och kärleken fick många motgångar. Jag grät, surade, skällde, grälade och skrattade emellanåt. Först i december 2006 vände det. Jag började trivas mycket bra på jobbet, jag och min sambo hade bott ihop en månad och det funkade hur bra som helst, och ju längre tiden gick desto mer insåg vi vad vi verkligen betydde för varandra. Att man inte bara kan kasta bort sitt livs kärlek hur som helst. Att man måste kämpa tillsammans. Det är klart vi fortfarande har motgångar. Det finns vissa saker jag verkligen inte gillar hos honom, vilket är ömsesidigt, men man måste, kanske inte älska, men ändå acceptera allas sidor hos varandra. Försöka leva med dem. Så är det. Det viktigaste är att vi älskar varandra. Att vi ser framtiden med varandra. En framtid med långresor, vigselringar, barn... Ja... "who knows... where the time goes..."