Godkväll kära dagbok. Vill dela med mig av en helt fantastisk grej som hände mig idag: När jag kommer cyklandes hem från jobbet, över vår innergård, så ser jag upp mot vår lägenhet som jag alltid gör, stolt över att få bo där jag bor. Idag kunde jag irriterad konstatera att ingen dragit upp persiennerna till varken sovrummet eller vardagsrummet, och att det borde göras omedelbart, dels på grund av underbart fint väder och dels på grund av att jag väntade besök i form av familjen och släktingar. Då ser jag hur något inte riktigt stämmer. På vår balkong, som vanligtvis är ett 3 kvadratmeter stort betonggolv med räcke, är ett stort parasoll fastsatt i räcket. Vad är nu detta tänker jag, medan jag parkerar cykeln. Så blir jag lite konfunderad, bor jag verkligen här? tänker jag. Har jag cyklat till fel bostadsområde... Nej, portkoden stämmer och allt är identiskt. Jag småspringer upp för de tre trapporna, in i lägenheten och ut på balkongen. Och vilken balkong sen! Balkongen har under tiden som jag varit på jobbet förvandlats till en liten mysig oas, med trätrall över betonggolvet, ett litet utfällbart bord, blomlådor med penséer, parasoll, en snygg bänk, lika snygga stolar och andra blommor. Det är så snyggt att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Jag blir rörd till gråt när jag förstår vad som har hänt, för på bordet ligger en liten lapp där det står "Grattis Josefin - från mamma och pappa".
Behöver jag tillägga att jag älskar dem?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar