torsdag 12 april 2007

Perfekt

En alldeles perfekt ledig dag, idag. Den startade med en lång, härlig, skön sovmorgon med min älskling, sedan en frukost vid Edsvikens vatten. Kvällen avslutades med bio, en läskig film således, men desto mer romantiskt.



Gårdagkvällen var lite underlig. Var på konsert med min underbara vän Åsa (en helt otroligt grym show måste jag säga - vissa var ju redan färdiga artister), och stötte på en del människor som tillhört mitt liv för längesedan. En del kära återseenden - andra mindre. Men väl intressant. Det är först då man stöter på delar av sitt förflutna som man inser hur mycket man själv har utvecklats. Att man tagit ett stort kliv från det som varit. När jag tog studenten trodde jag att jag skulle sakna det. Att jag skulle längta tillbaka. Visst, jag är glad över det som varit - utan de tre åren på Rudbeck hade jag inte träffat min blivande man, mina bästa vänner och skaffat mig de erfarenheter jag bär med mig idag. Både ljusa och mörka erfarenheter. En viktig lärdom jag fått är att man inte ska förvänta sig någonting här i livet. Det blir liksom aldrig som man tänkt sig. Man överraskas och kastas mellan händelser man egentligen inte kan hantera. Är det bra eller dåligt? Kanske man bara ska släppa taget och sluta analysera och fundera så mycket? Jag vet inte... jag är ju liksom så förbannat bra på att fundera och analysera. Och medan jag gör det dyker minnen upp från det förflutna som jag trodde att jag hade förträngt. Men de får mig att darra i fingrarna medan jag skriver, snörper ihop min hals en liten aning och gör att det blir svårare att fokusera. Det var delvis därför jag undvek konsert nr 2 ikväll. Jag kanske missade något enastående (förmodligen gjorde jag det...) men jag orkar helt enkelt inte mer. Inte idag. Man orkar inte försöka. Försöka vara trevlig, proffesionell, ja kalla det vad du vill. Man känner sig så vuxen. Men ändå så hjälplös. Men jag kan inte låta bli att gotta mig i hur långt jan har kommit. Och hur vissa kämpar kvar i samma destruktiva beteende som alltid. Varför förvånas jag inte?




Jag Kan och Ska vara Lycklig. Så är det bara. Kolla på mig. Är jag inte perfekt?


(...)

1 kommentar:

Unknown sa...

Du är perfekt! En vän som andra bara kan önska sig, för det är jag som har dig!